Går runt i ett töcken, det mesta jag gör och säger känns som att jag befinner mig i en luddig dimma. Vi har haft snart två jobbiga veckor bakom oss, sen Agnes blev sjuk och fick svårt att sova om nätterna. Sedan dess har det fortsatt och vi har fått sova mellan 1-4 timmar sammanhängande för att sedan sitta uppe med en skrikande, panikslagen, sovvägrande A i nästkommande två. Det slår mig hur bortskämda vi varit tidigare med barn som somnar med enkelhet på kvällarna och som också sovit minst 12-timmarsnätter. I natt blev jag sjuk och Agnes fastslog att det var morgon kl 04.30. Hjälp. Vad gör man? Hur gör man?
Någon som har kloka förslag på att göra sängen till en trygg plats igen? Hennes beteende är verkligen inte likt henne! Vår kvällsrutin brukar bestå av en glad truls som gärna läser saga och vill höra en sång, för att sedan få en puss och godnatt. Hon har nästan aldrig tyckt att det är jobbigt tidigare att bli lämnad och mer sällan skrikit när vi gått. Snarare har hon tyckt om sin säng och på morgonen när vi gått in till henne har hon alltid tre-fyra böcker på lager som hon mornat sig med och vi brukar höra henne leka med gosedjuren. Idag är det enda hon säger att hon inte vill sova och skriker, fäktar och blir galen på väg till sängen. Hon vill inte lyssna på saga, hon vill inte höra en sång och hon vill absolut inte lägga sig ner i sängen. Tillslut somnar hon i sin säng, med oss sittandes bredvid på en stol. Men minst en gång per kväll/natt vaknar hon och så är det samma procedur igen, oftast utan resultat denna gång.
Jag kan inte med ord beskriva hur trött jag är och hoppas på att det är en övergående fas.
Någon som har kloka förslag på att göra sängen till en trygg plats igen? Hennes beteende är verkligen inte likt henne! Vår kvällsrutin brukar bestå av en glad truls som gärna läser saga och vill höra en sång, för att sedan få en puss och godnatt. Hon har nästan aldrig tyckt att det är jobbigt tidigare att bli lämnad och mer sällan skrikit när vi gått. Snarare har hon tyckt om sin säng och på morgonen när vi gått in till henne har hon alltid tre-fyra böcker på lager som hon mornat sig med och vi brukar höra henne leka med gosedjuren. Idag är det enda hon säger att hon inte vill sova och skriker, fäktar och blir galen på väg till sängen. Hon vill inte lyssna på saga, hon vill inte höra en sång och hon vill absolut inte lägga sig ner i sängen. Tillslut somnar hon i sin säng, med oss sittandes bredvid på en stol. Men minst en gång per kväll/natt vaknar hon och så är det samma procedur igen, oftast utan resultat denna gång.
Jag kan inte med ord beskriva hur trött jag är och hoppas på att det är en övergående fas.
