fjärilsväggen är klar!

Fick hem paketet från panduro idag med alla fjärilarna. Så jag satte igång direkt med att sätta upp dem med lite dubbelhäftande klisterkuddar och voila! Jag tycker det blev väldigt sött och passar fint in i rummet. Nu ska lite mer saker inköpas innan rummet är klart. Spjälsäng, matta, gardiner, tavelramar osv. Det är sjukt svårt att inreda Agnes rum eftersom att vi aldrig är där inne

Baby Agnes

Bortse från den löjliga bebisrösten jag pratar med så får ni se den lilla skratta och bubbla några strofer.

Lillan ler!

Mitt mammahjärta slår extra hårt i dagarna. Vår lilla goding har gett oss första leendet och t.o.m. gjort ett litet skrattläte. Jag trodde jag skulle svämma över av stolthet och lycklighet. Åh, hon är det finaste!

(Jag såg förövrigt mig själv i spegeln häromdagen när jag bar runt på Agnes, och jag blev riktigt chockad av spegelbilden och när jag tänkte på att det är mitt barn jag gick runt och vyssjade. Det såg helkonstigt ut, för jag känner mig ju precis som innan.)

Goliat XL

Soffan som vi väntat på i åtta veckor har äntligen kommit. Den var ett helvete att montera ihop, tacka vet jag IKEA och deras enkla lösningar. Men ihopmonterad blev den och tar ungefär upp halva TV-rummet. Nästa projekt att spara till blir nog en TV, vår lilla 21 tummare ser lite löjlig ut nu.

butterfly, papillon, schmetterling, sommerfugl

Bilden är verkligen inte tydlig, men den enda jag fått tag på. När jag plöjde igenom massor av repriser i somras av design simon & tomas, såg jag detta avsnittet och såg hur underbart härligt de dekorerade en vägg med glittriga fjärilar. Jag har letat efter en bild på verket och försökt få tag på inköpslistan, utan resultat! Jag har pratat om det massor av gånger med Niklas som inte fattat något av min vision. Idag hittade både avsnittet igen på tv3-play och liknande fjärilar! Panduro is the shit! Så tanken är att jag ska göra något liknande, antingen på väggen över spjälsängen, eller över expedithyllan. Det blev en dyr beställning, men skit samma. Fint lär det bli. Återkommer med resultat.

Brev från kolonien

Jag har egentligen ingenting värt att skriva, mest att dagarna rullar på och jag längtar efter att träffa människor. Känner mig lite smått isolerad när man sitter i lägenheten hela dagarna och bara väntar på kvällen. Men allting börjar bli bättre nu. Får inte samma panik när hon skriker och jag kan nog lugnt påstå att vi lärt känna varandra ganska bra vid det här laget. Men fortfarande känner jag mig lite tafatt. Det jobbigaste just nu är att jag inte kan gå ut och gå särskilt ofta, det är liksom inte vad jag hade tänkt mig. Jag hade ju tänkt att gå och gå och gå när bebben var född och gå ner de där jävla kilona som satte sig runt midjan, på låren och armarna. Men än så länge är hon hysterisk om hon vaknar i vagnen och då får jag fortfarande panik. Igår fick jag liksom bära på henne från affären och hem.

Känner mig lite sugen på oktoberfesten om några veckor. Det skär både i hjärtat att åka ifrån henne en hel natt samtidigt som jag verkligen skulle älska att få vara social och dricka en öl och en black russian, kanske till och med röka en cigg. Jag vet inte. Det är väl något man får tänka på antar jag.

Mina hjärtan

Vi gjorde ett nytt inköp idag. En Canon eos 1000D. Lyckades tjata lite på Niklas om att jag tyckte det var nödvändigt när lillan var liten och under uppväxten. Sen hade vi faktiskt råd. Jag har som sagt inte fotat på många år, men här är två nytagna pics på mina babes.

Storm

Det har varit minst sagt en jobbig vecka. Skrik och panik till tusen alla vakna stunder för lilltjejen. Tre dagar med bara ersättning har gått och resultatet var varje fall igår en glad och nöjd bebis som nästan nästan nästan gav oss ett leende. Det var inte inbillning, jag lovar!

Vi var på BVC igår, för första rutinmötet. Vägde och mätte. Stor bebis sa tanten som inte var vår vanliga bvc-sköterska. Hemsk var hon. Spädde på mitt dåliga mamma-samvete när jag berättade för henne om Agnes gråt och skrik. Hon sa att anledningen till att Agnes skrek mycket var för att vi inte tröstade henne vid bröstet tillräckligt. Att hon fick för lite närhet. För att jag nämnde att babysittern är det enda som hjälper när hon är hysterisk. Så vi är alltså i hennes ögon dåliga föräldrar, speciellt jag som inte heller ammar min lilla dotter som är blott tre veckor gammal. Och ont i magen var det inte minsann, för hon sover ju på nätterna, och då kan det ju inte vara så farligt. Fast jag vet att det hon sa var bullshit så tar man illa vid sig, och jag grät mycket över att jag försummat mitt barn igår. Säkert en del nybliven-mamma-hormonstinn som tog över, men ändå.

Så imorgon blir det äventyr på hög nivå. Då far vi till Strömstad för kalas och festligheter. Ska bli spännande att ge sig iväg, men samtidigt väldigt nervös. Hur ska bilfärden gå, i hela 2,5 timme? Och vilket humör kommer Agnes vara på när vi kommer fram? Glad? Superarg? Återstår att se, wish us luck!

Klipp!

Idag gick jag loss med saxen igen. Efter att ha försökt spara ut luggen hela våren + sommaren fick jag nog när håret börjat gå av lite lätt här och där i fram pga amningen. Så tio centimeter hår åkte ner i handfatet och jag är nu mer bärare av lugg igen. Känns gött faktiskt, för jag såg så kal ut i ansiktet utan. Kanske inte så praktiskt med lugg som nybliven mamma, i och med mitt annars lockiga hår, men skit samma! Man kan ju varje fall försöka vara en milf.

Idag tog vi oss ner på stan för att inhandla presenter till systerdöttrarna som fyller år till helgen. Det blev ett tingeling-spel till den äldsta och en klänning till den minsta. Jag var på helspänn hela tiden i fall vår lilla tjej skulle vakna i vagnen och göra ifrån sig ett illvrål, men hon sussade så sött där i. Och faktum är att hon är en mycket nöjdare bebis idag, när vi bara har kört på ersättning hela dagen och inte ammat någonting. Så från och med idag är det no more breast for you my lady! Ska bli gött när de blir normalstora igen och slutar vara i size of Dolly P, och jag kan ha mina vanliga kläder. Det ska även bli skönt om lilla Agnes slutar gråta så fort hon är vaken, jag hoppas verkligen på det bästa, för det här kommer verkligen som en chock! Aldrig trodde jag att det kunde vara så intensivt och jobbigt med barnskrik. Vi längtar lite lätt tills hon blir några veckor äldre, så man kan underhålla henne med lite lekar och få ett och annat skratt. Ja. Det längtar jag verkligen efter.

Lördag

Nu är den lilla två veckor gammal redan, det är inte klokt vad tiden går fort. Stackars liten har antagligen ont i magen för att jag äter penicillin, för hon gråter och gråter så fort hon är vaken. Här kommer ytterligare en bombhärd av kort på vår ögonsten. Men de blir alldeles gryniga och fula här på bloggen?

Kamera!

En sådan här liten goding från 80-talet har vi fått låna av Niklas föräldrar. Super-awsome! Här ska köpas rullar, uppdatera mina kunskaper om bländare och slutartid osv (shit jag har ju inte ens hållt i en sån kamera sedan studenten) och sen ska här tas kort! You gotta love it!

Varannandagshumör

Igår började dagen sådär som man önskar att den aldrig gör när man har en liten spädis hemma. Vid halv 5 började hon knorra, jag slängde fram maten och hon åt nöjt. Men är sedan klarvaken. Vaggar henne till sömn, men hon är fortfarande halvvaken hela tiden. Och så börjar den jobbiga förmiddagen. Skrik och panik i flera timmar. Niklas hade såklart skola på förmiddagen, bara för att liksom. Lyckades få i mig en skål med yoghurt innan helvetet bröt loss. Ingenting hjälpte, förutom att amma henne då, men det håller ju bara i sig i max 20 minuter. Tillslut somnade hon av ren utmattning och sov fyra timmar i sträck. Resten av kvällen ägnade lilla Agnes åt att gnälla så fort hon hade ögonen öppna.

Idag har det varit tvärtom. Hon har sovit seriöst hela dagen. Vi åkte till mamma och hon sov och sov och sov. Hon har sovit sig igenom hela jäkla dagen, så att jag blir lite nervös. Ska en bebis verkligen sova så mycket? Jag fick för mig att det var något fel på henne och grät några hysteriska tårar. Niklas googlade och sa att det var normalt när de växer (han tyckte även att jag var urlöjlig).

Sedan fick jag reda på att jag har urinvägsinfektion. Jävla kateterns fel säger jag bara. Jag menar, jag hade den ändå bara i ett dygn! Sedan påstår Niklas att yoghurt/fil kan ta bort effekten av pencillin om man äter det samtidigt. Är det någon som vet om det stämmer?

Nä, nu ska jag väl hänga med la familia en stund. Om min kära sambo kan slita sig från sitt jävla football manager någon gång. Ogillar.