Hey ya

Idag är det en vecka sedan jag låg där och pustade och frustade. Det känns väldigt avlägset nu. Förutom att jag har lyckats dra till ärret så det gör förbannat ont nu. Svider och vätskar sig. Ringde BB, för att fråga om det var något fara på taket, men det är det tydligen inte förän jag får feber och ärret blir inflamerat. Intressant va? (Jag är superrädd för att få bråck i skiten.)

Idag har vi hunnit med mycket, från vårt håll sett varje fall. Vi tog en promenad med vagnen, och det gick hur bra som helst. Agnes sov hela vägen och vi var nog ute en timme och gick. Igår försökte jag mig på samma sak, men det gick hur kasst som helst. Hon skrek och skrek och skrek. Antagligen hungrig. Appropå mat så hann vi faktiskt laga en ordentlig middag! Hur gött som helst. Vi har även badat henne, vilket fick mig att vika mig dubbel av skratt. Niklas hällde nog i för mycket olja, för när Agnes var färdigbadad vad hon lika inoljad som en wrestlingbrottare och glänste som ett putsat äpple! Sött såklart, men fick torka av allt överflöd. Nu inväntar vi sagan om ringen, och ska käka chokladglass med chokladbitar i.

Välkommen lilla Agnes!

Det blev en lång, jobbig förlossning till sist, till och med dramatisk. Efter att ha haft värkar i över ett dygn och ingenting hände beslutade läkaren att det fick bli kejsarsnitt. Den medicinska bedömningen var väl att jag hade många värkar ofta, men att sammandragningarna inte var tillräckligt kraftiga. Det var det värsta dygnet i mitt liv, men så jäkla värt det. För ut kom lilla Agnes kl 01.15 den 23 augusti. Hon vägde 3955g och var 51,5 cm lång. Och en sån docka sen!

Niklas skulle helt klart passa som läkare. Precis innan kejsarsnittet, nervös och likblek var han.

bf + 13 dagar

Hej! Det har fortfarande inte hänt något här. Jag tänkte att jag inte skulle skriva på bloggen igen förän den lilla var ute, men kan ju så klart inte hålla mig härifrån. Jag mår bra, och ingenting är konstigt. Förrutom att jag gått tretton dagar över tiden, och räknas inte som överburen förän imorgon. Då ska jag äntligen ringa till KSS och gå på kontroll, och jag hoppas att det blir prat om igångsättning. Fick en viktuppskattning på 3900-4000g på den lilla måndags på mvc. Det kändes okej. Jag var livrädd för att hon skulle säga 4600g eller nått i den stilen.

Jag har införskaffat mig ett maniskt beteende som inte är särskillt vänligt gentemot min och Niklas plånbok. Jag har börjat hysterishoppa saker. Budar på tradera, utan att tänka efter och hetsletar på stan efter kläder kläder och kläder. Man kan ju hoppas på att det lägger sig lite, och att det bara är temporärt i tristessen. Men just nu sitter jag här och saker som ska dimpa ner i brevlådan är: två jackor (ev tre, hoppas på att jag vinner trenchcoaten också), två kjolar och hade inte några jävlar budat i sista minuten så hade även en skinnväska till Niklas kommit och en tigerskjorta. Tur kanske?

jag blir tokig tokig tokig tokig tokig tokig!

Och dom säger bla bla bla bla

Sommaren är snart slut och i tidningarna är det mest bara reklam om varma kläder och artiklar om vilken färg som är den nya svarta. Det är så tragiskt att den allra bästa årstiden är så fruktansvärt kort. Och att man nästan nöjer sig med det. Jag har ändå haft turen och varit ledig hela hela sommaren, ända sedan 29 maj, ändå är sommaren bara borta. Jag tänker på alla de som har semester, och vilket ångestmoment det måste vara när två veckor av fyra har gått och man nästan räknar ner till sin dödsdom. Jag räknar inte ner. Jag har ju ett helt år till av ledighet. Konstigt nog saknar jag att jobba. Jag planerar redan att jag ska extraknäcka lite helger till våren kanske från februari och framåt. Sen hoppas jag att jag kan norpa åt mig ett jobb, eller ett vikariat på något år, så jag slipper börja läsa riktigt än. Jag har fått en ganska omöjlig yrkesdröm och eftersom vi inte är allt för täta, så finns det ingen chans i världen att det skulle kunna gå. Helst av allt vill jag läsa till frisör, i Trollhättan, men det kostar 150 000 och under det teoretiska halvåret är man inte berättigat CSN. Så glöm din dröm och hitta något annat.

Idag är jag 5 dagar över beräknat datum. Varje morgon trillar det ungefär i snitt in 3 sms på min telefon, där jag får frågan om det blivit någon bebis än, eller hur det går med magen. Även om det låter löjligt så känner jag mig som en dålig människa, som att det är för att jag inte klarar av att prestera bättre än så här. Varje dag får jag göra folk besvikna, inte minst mig och Niklas, för här händer det ingenting.

Idag, lördag

Återigen toppenväder. Vi åkte till stranden och badade så klart, och det var faktiskt skönt i vattnet den här gången! När vi kom hem gjorde vi nog världens godaste matpaj - italieninfluerad. Resten av kvällen har innehållit följande: B&J-glass - utan tvekan bästa glassen (kan förmodligen bota vilka hjärtesorger och själspinor som helst), och goa serien "freaks and geeks". En bra dag.

Ett mindre peppat inlägg

En härlig dag. Soligt, varmt och sommarkvällen är ljummen. Vi badade på förmiddagen och jag har hängt på balkongen i flera timmar nu, säkert tre, och läst i min bok som jag fastnat i. Chick lit, helt underbart. Ändå är jag less och alldeles gråtfärdig. Idag skulle vår bebis komma. Det har ju stått så på alla papper, och jag har hela tiden ställt mig in på att den lilla skulle vara ute vid det här laget. Nu känner jag mig mest lurad. Här går jag och väntar, på ingenting kan det kännas och flyr för att få tiden att gå. Håller mig borta från hemma och ensamheten. Niklas jobbar kväll den här veckan, och varje dag önskar jag att det ska sätta igång så han inte åker ifrån mig och lämnar mig själv med väntan. Den är olidlig, helt oumbärlig och tycks hålla i sig för alltid. Visst är jag lite rädd för förlossningen och allt det där, men det kan verkligen inte vara över snabbt nog. Jag är hemskt trött på att vara höggravid nu. Mina händer är så svullna att jag lider av karpaltunnelsyndromet, alltså bortdomnade händer och ont i handlederna. Mina fötter ser ut att tillhöra någon överviktig männsika på 200kg, mina näsa har varit täppt sedan första veckan, och jag ser bokstavligen ut som en svullen, övergödd valross. Min mage har krackelerat i tusentals olika sprickformade mönster och det är fan inte lätt att röra på sig när bäckenet vidgar sig. Men jag ska väl tillägga att vår lilla bebis är värd allt det här ståhejet, att jag längtar efter henne/honom. Att jag för det mesta har modet uppe, tänker att varje dag är en dag närmare. Men idag är det svårt. Väldigt svårt.

...

Jag misstänker att bebben i magen har större del av Niklas gener, och kommer antagligen med största sannolikhet vänta två veckor till med att komma ut. Välkommen lille senskog.

inte så lite kaxig

Nu har ännu en helg gått och varje dags känns som en midre evighet. Igår var jag och Niklas i Trollhättan och gick på köpcenter. Jag var helt slut efter två timmar och kände mig som ungefär 85 år. (Det var förövrigt jag och panschisarna på bänkarna) Vi köpte en filt till vagnen/vaggan, som jag ångrat att jag inte köpte sist jag var där. Sen unnade jag mig en snygg tischa också, oversize med en zebra på, väldigt tjusig, som jag ska ha sen när jag inte är tjock som en boll längre! Vilket faktiskt är snart snart snart! Igårkväll åkte vi hem till Jen och Danny och hängde med Star Wars. Jag har nu kapitulerat och SKA se alla filmerna, från nr 1-6. (Utan att somna den här gången.) Och vad passar sig inte bättre då än att hänga med deras übercoola bioduk?

Idag har vi fått sålt ytterligare lite studentlitteratur, så himla gött att få lite cash för böcker som ligger i en låda och skräpar. Så ska du läsa till undersköterska, eller kemi/matte på Chalmers eller likvärdigt universitet, så hojta till liksom. Vi har nog en bra bok för er.

Sen beställde jag en "första boken"-bok, som jag spanat på länge, men inte beställt för att den vart så dyr. (350 kronor är fan rena rama rånet.) Men så hittade jag den för 200:- på bokus, plus att man kunde använda sig av premiecheckar från coop som vi hade hemma och skräpade. Vips, så var vi nere i 150:-! Toppenbra! Så här fin är den: