sommar!!

Vi köpte en liten pool igår som barnen invigde i värmen på gården! Underbara, underbara sommar!

Melker kan le!

Vårt lilla hjärta började le för en vecka sedan redan, blott mindre än två veckor gammal! Först trodde vi att det var inbillning, det är ju trots allt väldigt tidigt. Men här kommer beviset och ingen i världen kan bortförklara det här leendet med magknip varje fall! <3

midsommar

Gårdagen var väldigt lugn och utan överdrivet mycket midsommarfirande. Vi skulle gått till parken och varit med på firandet där, men lagom tills det var dags att gå kom regnet så vi struntade i den biten. Vi lagade istället lite mat tillsammans med Jenni och barnen fick leka några timmar. En lagom aktiv dag, precis just nu.

Följ min blogg med Bloglovin

Dagen innan midsommarafton

I brist på lust och inspiration inför firandet av imorgon så bjuder jag istället på två bilder på våra två fina ungar. Ni får stå ut med min kärlekspeppring av dessa varelser, men just nu är jag fullkomligt hög på kärlek! Ungefär någon gång om dagen att jag fäller en liten tår eller två för att de är så fina och för att det känns så obeskrivligt stort att ha fått två barn!

Dagarna flyter på bra här i småbarnsfamiljen. Vi får sova gott de flesta nätter och om dagarna leker vi med Agnes och konverserar med Melker. Vi har fått några små leenden från honom redan! Han älskar att åka bil, tycker lagom mycket om att åka vagn och precis som sin storasyster så är den största hitten sen skivat bröd den vibrerande babysittern.

Vi har skickat in papperna till skatteverket om Melkers alla förnamn nu och hans fullständiga namn är *fanfar*:
Melker Nils Bo Enskog. Goa namn från goa farsgubbarna!

Kärlek!

Agnes tar det här med att ha blivit storasyster som en dans. Hon tycker Melker är jättespännande och vill gärna vara med och hjälpa till. Fina fina barn.

18 juni

Idag är det din dag. Grattis älskade fina Winston på 2-årsdagen! Vi saknar dig så oändligt mycket, det går inte en dag utan att du finns i mina tankar. Puss och kram från moster Mia

När lillen kom till jorden

Jag tänkte jag skulle berätta för er om hur det gick till när Melker föddes! Som ni vet åkte vi in till NÄL på onsdagen för en bedömning av igångsättning. Läkaren vi pratade med förklarade att de ogärna ville göra det eftersom det resulterade i snitt förra gången och att det antagligen skulle göra det nu med. Jag berättade om vår oro för henne med några fällda tårar varpå hon tyckte att ett planerat kejsarsnitt skulle vara att föredra. Niklas och jag sa ja, nästan omedelbart efter det! Vi fick instruktioner på hur jag skulle duscha i en antiseptisk tvål minst tre gånger och en tid på att vara tillbaka på sjukhuset dagen efter kl 07.00. Sagt och gjort.

Jag har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Vi visste ju att någon gång under torsdagsförmiddagen skulle han vara ute hos oss, men också för den stora operationen som väntade!

När vi kom vid 07.00 togs CTG och blodtryck (som hade skjutit i höjden). Sen fick vi gå och prata med narkosläkaren Per som berättade för oss hur allt skulle gå till. Sen ännu lite förberedelser i form av att jag fick kateter, dropp och vi fick klä om inför operationen - Niklas i en blå outfit och jag i sjukhussärk. Vid 09-tiden lade narkosläkaren spineabedövningen i ryggraden och det gjorde inte särskilt ont, men än så obehagligt! Hela jag skakade, eftersom jag är rädd för stora sprutor, tänkte på risker som förlamning och andra skräckhistorier. Men vår narkosläkare var världens bästa och han skämtade och grejade under hela förlossningen. När bedövningen hade tagit och min kropp var lam från armhålan och ner så satte de igång och det tog ungefär en timme innan vi hörde Melker dra sina första andetag och skrika några underbara bebisskrik. Efter en bra stund så frågade jag Niklas vad de höll på med, men de inte skulle börja snart, för jag var så inställd på att de skulle säga något i stil med: nu skär vi! Niklas frågade läkarna på andra sidan operationsskynket som förvånat svarade att de opererat ett bra tag redan. Det var sån skillnad från när jag blev snittad med Agnes när det gjorde ont hela tiden, var obehagligt, gick jättefort och känns nu i efterhand som ett enda kaos. Denna gången var allt lugnt, läkarna var noggranna och tog sin tid på sig.

Strax innan tio sa läkarna att det snart var dags och att det kunde kännas lite obehagligt när de plockade ut honom. Jag kände nästan ingenting. Lättnad. Vid 10.00 hörde vi honom i samma stund som de plockade ut honom! Jag och Niklas höll varandra i handen, drog efter andan och jag började gråta ungefär precis i den sekunden. Mitt barn! Som jag väntat på att få träffa honom!

Vår barnmorska som var med berättade att vi hade haft rätt i vår gissning om att det var en pojke, visade honom för oss, sen fick Niklas följa med in i ett undersökningsrum, där de klippte av navelsträngen och undersökte så han mådde bra. Under tiden påbörjade läkarna med att sy ihop mig och alla som var med gratulerade till den fina pojken. Niklas kom tillbaka och satt sedan med Melker i famnen bredvid världens blödigaste morsa (alltså jag) som aldrig kunde sluta gråta.

Första mötet

Storasyster och lillebror träffades idag för första gången och de var så väldigt fina!

välkommen älskade unge!

Här är han, vår lilla Melker, kopia av sin storasyster!

Published with Blogger-droid v1.6.7

bedömning

Nu ska vi snart lämna A på förskolan, sen vidare till NÄL för bedömning av igångsättning. Jag är nervös och har ont i hela magen. Djupa andetag, så kan vi gå.

BF+3

Idag är jag inne på tredje dagen över beräknat förlossningsdatum och det känns segt som tusan. Vi väntar och väntar men ingenting händer. Jag har en hel del förvärkar och ibland går det över i vanligt värkarbete som efter en stund avtar. I natt vaknade jag av att det gjorde jätteont och tänkte att nu är det banne mig på gång! Men det var bara ännu ett falskalarm. Det blir som en besvikelse varje gång och vi blir inte mer kompisar jag och kroppen ju längre tiden går. Jag vet att bebis kommer att komma ut så småningom, på ett eller annat sätt, men det är inte väntan som är så jobbig. Jag är jätterädd för att bebisen ska somna in i magen och att vi aldrig kommer få en möjlighet att lära känna lilla pyret. Jag vågar knappt föreställa mig hur det kommer vara efter förlossningen för det känns som att det är för bra för att vara sant, att vi kunde få två små fina barn. Lilla pyret, vi väntar ju så.

årets första dopp!

Published with Blogger-droid v1.6.7

A

Springer!

Ett av A:s favoritord är pingaaa som översatt till vuxensvenska betyder springa! Det är också en av hennes favoritsysselsättningar, som till synes på bilden!

bf

Idag är det dagen då bebis egentligen är beräknad att komma ut till resten av världen. Men återigen sitter jag här utan minsta tecken på förlossning och återigen är det en strålande sommardag som jag knappt vet vad jag ska göra av. Niklas är i Skövde och skriver två tentor, så jag och Agnes har hela dagen att fördriva. Vi har hittills tittat på morgonbolibompa, duschat, ätit frukost och lunch, gått på stan och köpt en drös nya kläder till Agnes (such a sucker för halva reapriset och det är tydligen vårmarknad i stan idag).

Hur som helst så är det lite jobbigt att inget hänt ännu, eftersom det känns ett kvitto på att min kropp inte klarar av att föda barn och jag börjar bli rädd för att det kommer sluta som sist. Så jag vill tacka alla er som peppar mig varje dag, frågar hur det går och ändå tror på att det kommer gå bra. Det får mig att återfå hoppet lite. Snart är vår bebis här, Agnes lillasyskon, vår minsting, den kompletterande delen av familjen E. Det kommer bli fint som snus.

v.40

blomberg

Efter besöket på NÄL, som förövrigt gick bra, hämtade vi upp A på förskolan och sen for vi iväg till kinnekulle för att äta mellis och njuta av vädret. Det har varit en lång vecka för truls och hon lika glad som oss över att få kramas och leka.

Lycka till vännen!

Idag ska min bästa vän upp på opponering för examensarbetet och vi håller minst varenda finger och tå!