Jag är så fruktansvärt ledsen ikväll. Älskade lilla Winston. Det gör så ont i hela kroppen och jag kan inte med ord beskriva hur det känns. Jag drömmer om honom så ofta och han har växt varje gång. Sist hade han precis lärt sig att gå och när jag vaknar vill jag bara somna om och aldrig vakna upp till den brutala verkligheten. Jag saknar dig lillkillen och önskar varje dag att du vore här hos oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar