lördag 16 oktober 2010

1 år

Det har gått ett helt år sedan den där fruktansvärda dagen som vände hela världen upp och ner på en sekund. Det känns som evigheter sedan, men samtidigt som igår. Vi åkte till dig i morse hela familjen och tände ljus och satte blommor i en vas. Det är kallare i år. Försöker hitta någon slags symbolik i kylan utanför och hur kallt det är i hjärtat efter att du försvann. Det måste vara därför. Du är så väldigt saknad, Winston. Alltid älskad, aldrig glömd. Mina tankar är hos dig och hos din fina familj idag.
Puss och kram från moster Mia.

Inga kommentarer: