Det har varit minst sagt en jobbig vecka. Skrik och panik till tusen alla vakna stunder för lilltjejen. Tre dagar med bara ersättning har gått och resultatet var varje fall igår en glad och nöjd bebis som nästan nästan nästan gav oss ett leende. Det var inte inbillning, jag lovar!
Vi var på BVC igår, för första rutinmötet. Vägde och mätte. Stor bebis sa tanten som inte var vår vanliga bvc-sköterska. Hemsk var hon. Spädde på mitt dåliga mamma-samvete när jag berättade för henne om Agnes gråt och skrik. Hon sa att anledningen till att Agnes skrek mycket var för att vi inte tröstade henne vid bröstet tillräckligt. Att hon fick för lite närhet. För att jag nämnde att babysittern är det enda som hjälper när hon är hysterisk. Så vi är alltså i hennes ögon dåliga föräldrar, speciellt jag som inte heller ammar min lilla dotter som är blott tre veckor gammal. Och ont i magen var det inte minsann, för hon sover ju på nätterna, och då kan det ju inte vara så farligt. Fast jag vet att det hon sa var bullshit så tar man illa vid sig, och jag grät mycket över att jag försummat mitt barn igår. Säkert en del nybliven-mamma-hormonstinn som tog över, men ändå.
Så imorgon blir det äventyr på hög nivå. Då far vi till Strömstad för kalas och festligheter. Ska bli spännande att ge sig iväg, men samtidigt väldigt nervös. Hur ska bilfärden gå, i hela 2,5 timme? Och vilket humör kommer Agnes vara på när vi kommer fram? Glad? Superarg? Återstår att se, wish us luck!
Vi var på BVC igår, för första rutinmötet. Vägde och mätte. Stor bebis sa tanten som inte var vår vanliga bvc-sköterska. Hemsk var hon. Spädde på mitt dåliga mamma-samvete när jag berättade för henne om Agnes gråt och skrik. Hon sa att anledningen till att Agnes skrek mycket var för att vi inte tröstade henne vid bröstet tillräckligt. Att hon fick för lite närhet. För att jag nämnde att babysittern är det enda som hjälper när hon är hysterisk. Så vi är alltså i hennes ögon dåliga föräldrar, speciellt jag som inte heller ammar min lilla dotter som är blott tre veckor gammal. Och ont i magen var det inte minsann, för hon sover ju på nätterna, och då kan det ju inte vara så farligt. Fast jag vet att det hon sa var bullshit så tar man illa vid sig, och jag grät mycket över att jag försummat mitt barn igår. Säkert en del nybliven-mamma-hormonstinn som tog över, men ändå.
Så imorgon blir det äventyr på hög nivå. Då far vi till Strömstad för kalas och festligheter. Ska bli spännande att ge sig iväg, men samtidigt väldigt nervös. Hur ska bilfärden gå, i hela 2,5 timme? Och vilket humör kommer Agnes vara på när vi kommer fram? Glad? Superarg? Återstår att se, wish us luck!
4 kommentarer:
Helvete jag blir så jävla arg på den förbannade kärringen!!! Att hon bara kan med att säga en sån sak när hennes jobb är att stötta er i föräldrarollen och inte trycka ner. *Kokar*
det är skönt att du och sara tyckte hon var dum i huvudet, för innan så kände jag mig mest dum du vet. man tror ju att man gör fel när bvc säger att man gör det.
Lyssna inte på de där tokiga bvc-tanterna... De har en bild om hur de ska vara, hur de alltid har varit och när det skiljer sig från deras bild så passar man helt enkelt inte...
Man bestämmer själv om man vill amma och om de funkar med de osv. Det är ni som är Agnes föräldrar och gör de bästa för henne.
Svante hade mkt ont i magen som bebis med, han fick både ersättning o jag ammade honom halvt tills han var 5mån ca. Han fick mkt närhet men hade ändå ont i magen... Det berode ju inte på att han fick för lite närhet som bvctanten sa.
Usch! Moraltanter!
Hoppas kalaset gick fint!!! Ett litet tips för att försöka hålla ett glatt litet barn när man kommer fram, *stanna till innan ni är framme och mata så slipper de vara hungriga de första när man är framme. :) kram
skaka av dig tanten . blir arg på henne. Du och Niklas vet vad som fungerar och inte för agnes och DET gör er till de bästa föräldrarna =)
Skicka en kommentar