bun in oven, part two

Dåså mina vänner!

Jag ska väl ta och avslöja vår lilla hemlighet som vi varit så försiktiga med att inte berätta. (Även om det varit fullt uppenbart för min del sedan ungefär tio veckor tillbaka, eftersom jag inte gjort något annat än att kräkas om kvällarna.) I min mage ligger nämligen en liten lillebror eller lillasyster till Agnes som växer och gror. För tillfället är jag i mitten på vecka 15 och om 24 dagar ska vi in och kika på den lilla som förhoppningsvis är frisk och kry. Illamåendet har börjat avta, men jag är väldigt känslig för saker som äcklar mig, som dofter och annat och då är det bra tur att jag har min egen toalett i den här lägenheten (LYX!).

Det har börjat synas lite med en något rundad mage, många på min praktikplats tittar på magen när jag pratar med dem och jag kan riktigt se att de funderar på om jag bara gått upp en del i vikt eller om det ligger en liten där i. Har dock medvetet haft på mig tunikor och oversize-linnen för att dölja det till nästa termin.

Hur som helst så är vi hur glada och längtansfulla som helst efter det lilla pyret som beräknas komma i slutet på maj! Jag är däremot hur orolig och nervös som helst denna gången för att något ska gå fel. Det är väl lite därför vi valt att inte berättat något tidigare. Jag är varje dag beredd på missfall och just nu är ultraljudet ett stort stort orosmoment. Vi var så naiva när vi väntade Agnes, känns det som.

Nu väntar vi på våren.