Farmor

Två dagar innan julafton förlorade jag min farmor. Igår tog vi ett tårfyllt och ytterst tungt sista farväl. Så många minnen som finns i hjärtat. Här har jag spenderat många dagar under min uppväxt, i sällsam trygghet. I köket på morgonen med de uppskurna brödkakorna och riktigt smör. P4 skrålar på radion och hon löser melodikrysset i lokaltidningen samtidigt som hon bakar rulltårta. Hon berättar för mig att rulltårta slänger man ihop på några minuter och är perfekt att baka om någon kommer över när fikabrödet är slut. Det var ingen större risk egentligen, för här är rena kak-paradiset. Hon är alltid så glad och skrattar mycket. Vi barn utforskar gården ofta, för den är så stor och det finns så mycket att upptäcka. Som om det finns ormar i gärdsgården, eller om det verkligen finns en dubbelgångare (vad det nu var, läskigt lät det i alla fall) i jordkällaren, lillestugan som ser ut som för hundra år sedan, de ifrånstötta lammungarna som ska matas med välling i hundgården, hålla koll på hönorna så inte rovfåglarna tar dem, gå på den lilla stigen upp i skogen, klappa hästen, leka med hunden och alla katterna, nalla händerna fulla av hallon, följa med till potatislandet och dra upp potatis, bränna sig på elstängslet, bli rädd för det förfallna huset bortanför hagen, jaga de där kvigorna som alltid rymmer. På sommaren brukade vi gå och plocka blåbär lite längre bort i skogen bortanför mina kusiners hus. Vår belöning var blåbär i mjölk i en blekt gröna-anna tallrik, samt var sin peng för varje hink vi plockat där ute bland myggorna. När vintern kom åkte vi ibland till kulhult och for ner för branta, hissnande backar. Hon var totalt galen och satte sig i en pulka en gång och jag minns att hon föll ur och började blöda näsblod. Skrattande viftade hon bort det, självklart ingen fara med den saken minsann. På jul visade hon hur man vek smällkarameller, flätade hjärtan och gjorde små figurer i halm. Hon var precis sådär som världens bästa farmor ska vara. En fantastisk människa med ett otroligt gott hjärta och engagemang för sina nära och kära. Din frånvaro lyser i vårt mörker, men allt det goda du gjort minns jag på med glädje. Jag saknar dig farmor.