Mitt mammahjärta slår extra hårt i dagarna. Vår lilla goding har gett oss första leendet och t.o.m. gjort ett litet skrattläte. Jag trodde jag skulle svämma över av stolthet och lycklighet. Åh, hon är det finaste!
(Jag såg förövrigt mig själv i spegeln häromdagen när jag bar runt på Agnes, och jag blev riktigt chockad av spegelbilden och när jag tänkte på att det är mitt barn jag gick runt och vyssjade. Det såg helkonstigt ut, för jag känner mig ju precis som innan.)
(Jag såg förövrigt mig själv i spegeln häromdagen när jag bar runt på Agnes, och jag blev riktigt chockad av spegelbilden och när jag tänkte på att det är mitt barn jag gick runt och vyssjade. Det såg helkonstigt ut, för jag känner mig ju precis som innan.)
1 kommentar:
åååh så sött!!! Man blir ju helt kär i sin lilla, när de ler åt en på det viset. :)
Njut nu Mia, jag saknar verkligen den där gulliga bebbe-tiden.
kram kram, sia
Skicka en kommentar