Varje dag går jag som i dimma och med en klump i magen. Min hjärna är alldeles överarbetad med tankar, så jag kommer inte ihåg någonting nu för tiden. Det fastnar inte.
Det är så orättvist. Jag önskar att allting var som vanligt igen. Önskar önskar önskar. Det jobbigaste av allt är att det inte kan det. Att det inte kan bli som innan och att man inte kan gå tillbaka i tiden. Att allt det här är på riktigt.
Det är så orättvist. Jag önskar att allting var som vanligt igen. Önskar önskar önskar. Det jobbigaste av allt är att det inte kan det. Att det inte kan bli som innan och att man inte kan gå tillbaka i tiden. Att allt det här är på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar