Varannandagshumör

Igår började dagen sådär som man önskar att den aldrig gör när man har en liten spädis hemma. Vid halv 5 började hon knorra, jag slängde fram maten och hon åt nöjt. Men är sedan klarvaken. Vaggar henne till sömn, men hon är fortfarande halvvaken hela tiden. Och så börjar den jobbiga förmiddagen. Skrik och panik i flera timmar. Niklas hade såklart skola på förmiddagen, bara för att liksom. Lyckades få i mig en skål med yoghurt innan helvetet bröt loss. Ingenting hjälpte, förutom att amma henne då, men det håller ju bara i sig i max 20 minuter. Tillslut somnade hon av ren utmattning och sov fyra timmar i sträck. Resten av kvällen ägnade lilla Agnes åt att gnälla så fort hon hade ögonen öppna.

Idag har det varit tvärtom. Hon har sovit seriöst hela dagen. Vi åkte till mamma och hon sov och sov och sov. Hon har sovit sig igenom hela jäkla dagen, så att jag blir lite nervös. Ska en bebis verkligen sova så mycket? Jag fick för mig att det var något fel på henne och grät några hysteriska tårar. Niklas googlade och sa att det var normalt när de växer (han tyckte även att jag var urlöjlig).

Sedan fick jag reda på att jag har urinvägsinfektion. Jävla kateterns fel säger jag bara. Jag menar, jag hade den ändå bara i ett dygn! Sedan påstår Niklas att yoghurt/fil kan ta bort effekten av pencillin om man äter det samtidigt. Är det någon som vet om det stämmer?

Nä, nu ska jag väl hänga med la familia en stund. Om min kära sambo kan slita sig från sitt jävla football manager någon gång. Ogillar.