onsdag 1 juli 2009

Det var ingen som sa till mig..

..att man helt plötsligt kunde vakna upp på natten och få en mindre härlig spya i munnen för att bebben antagligen trycker på någon kräkreflex och tvingar på mig världens jobbigaste sura uppstötningar. Det är andra natten i rad nu, så jag preppar med en hink bredvid sängen numera.

Och visst är det mysigt att ha den lilla där inne och allt såntdär, men nu börjar allt bli jobbigt stort. Fötterna är svullna i värmen och gör hela tiden ont. Det känns ungefär som att ha gått tusen mil varje gång jag belastar min tunga kroppsvikt på dem. Det är himmelskt att bada kalla fotbad, eller utomhus såklart. Jag kan inte böja mig ner, eller försöka plocka upp något på golvet utan att känna mig som en strandad valross. Tittar på kort från förra sommaren och jag insåg inte då hur liten jag var, nu är det mer som en drömhägring att någonsin bli sådär tight igen.

36 dagar kvar till beräknad födsel. Det kan inte gå fort nog!

2 kommentarer:

Sara sa...

så snygg

Jen sa...

snaaaart så!!