Fredag

I natt vaknade jag av illamånde och ont i magen. Gick upp och spydde, och är idag fortfarande ganska defekt. Troligtvis har jag blivit matförgiftad från donken, eller så är det bara den lilla som ligger och trycker på fel ställen. Ingen aning, men otrevligt var det. Man kan ju hoppas att det på något sätt är ett tecken på att den trycker på nedåt, och vill ut. (Härligt när man tar allt som ett tecken på att det är förlossningsdags)

Nyss hemkommen från Mödravården. Lyssnade på hjärtljuden som låg på 135 slag/min och kände efter hur bebis ligger där inne. Inte riktigt fixerad än, utan lite ruckbar fortfarande. Vi skrev förlossningsbrevet till förlossningen och jag fick med det där om att jag är så orolig för personal som tar beslut över huvudet på mig och bara behandlar en som en produkt på ett löpande band. Jag berättade om mitt gynbesök på KSS den natten när något hände med min livmoder och gynläkaren körde upp ultraljudspinnen utan att säga något, och visade tydligt att hon var irriterad över att jag fick henne att jobba övertid. (Mitt i skiftbytet på morgonen) Jag vet ju inte än idag vad som var fel, eller vad som hänt för hon pratade i läkartermer, alltså på latin och avspisade mig därefter. Min barnmorskas reaktion var en bekräftelse på att jag blivit behandlat helt fel, och hon höll med om att det kändes som ett övergrepp. Nu är jag mindre nervös för förlossningen, och en sten har lättat från mitt bröst. Det här kommer gå bra. Projekt vräkning nästa!