Och dom säger bla bla bla bla

Sommaren är snart slut och i tidningarna är det mest bara reklam om varma kläder och artiklar om vilken färg som är den nya svarta. Det är så tragiskt att den allra bästa årstiden är så fruktansvärt kort. Och att man nästan nöjer sig med det. Jag har ändå haft turen och varit ledig hela hela sommaren, ända sedan 29 maj, ändå är sommaren bara borta. Jag tänker på alla de som har semester, och vilket ångestmoment det måste vara när två veckor av fyra har gått och man nästan räknar ner till sin dödsdom. Jag räknar inte ner. Jag har ju ett helt år till av ledighet. Konstigt nog saknar jag att jobba. Jag planerar redan att jag ska extraknäcka lite helger till våren kanske från februari och framåt. Sen hoppas jag att jag kan norpa åt mig ett jobb, eller ett vikariat på något år, så jag slipper börja läsa riktigt än. Jag har fått en ganska omöjlig yrkesdröm och eftersom vi inte är allt för täta, så finns det ingen chans i världen att det skulle kunna gå. Helst av allt vill jag läsa till frisör, i Trollhättan, men det kostar 150 000 och under det teoretiska halvåret är man inte berättigat CSN. Så glöm din dröm och hitta något annat.

Idag är jag 5 dagar över beräknat datum. Varje morgon trillar det ungefär i snitt in 3 sms på min telefon, där jag får frågan om det blivit någon bebis än, eller hur det går med magen. Även om det låter löjligt så känner jag mig som en dålig människa, som att det är för att jag inte klarar av att prestera bättre än så här. Varje dag får jag göra folk besvikna, inte minst mig och Niklas, för här händer det ingenting.