Älskade ängel

Jag är dålig på att sätta ord på mina känslor nuförtiden. Jag gråter om kvällarna, lite på dagen och en del där emellan. Jag hälsar på dig ibland och viskar några tafatta ord om att jag saknar dig och att jag, precis som alla andra, önskar att du fortfarande fanns hos oss. Att det redan gått tre månader nu känns svårt att greppa, för bilden av när din mamma och pappa stod i dörren för att berätta det ofattbara brinner på näthinnan när jag blundar och gör det svårt att sova. Bakom tårarna finns bilden av din lena kind och ditt bubblande skratt. Din oboyfärgade hy som jag alltid sa var alldeles fantastiskt underbar och dina kolsvarta kloka ögon. Du var så speciell och kommer alltid vara det för oss. Vi minns dig varje minut och glömmer aldrig för ett ögonblick.