Vaknade med ett ryck strax efter midnatt av att Agnes hostade och lät så konstigt. Hon kippade efter luft, men fick liksom ingen. Hon vaknade knappt, så jag ryckte upp henne ur sängen och försökte hjälpa henne att få upp lite av slemmet genom att slå lite lätt på ryggen och luta henne framåt. Utan resultat. Försöker väcka Niklas som alltid är fumlig och förstår absolut ingenting när han är nyvaken. Vi måste ringa sjukvårdsrådgivningen. Han sitter sin mobiltelefon i handen och fattar inte vad han ska göra med den. Jag ringer till mamma under tiden, och hon säger att det låter som ett kruppanfall och att vi ska åka till sjukhuset med lillan. Fort på med kläderna, ut i bilen, Agnes hostar och är fortfarande tät i halsen, men kylan ute lindrar och hon somnar snart gott i bilen. Väl framme i Skövde charmar hon sjuksköterskor och läkare genom att vara gladaste bebben någonsin och skrattar gott åt stetoskop och nya ansikten. Kruppanfallet ger sig och läkaren ler mot oss och säger att det inte är så farligt som det låter, så länge det håller sig till "falsk krupp" och om det går över på max en halvtimme. Men oron, åh den oron. Lilla lilla Agnes. Bli frisk nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar